TAR DET ALDRIG SLUT?

Visst hade det varit skönt att bara kunna försvinna från allt ibland. Ta sitt pick och pack och dra från allt. Inte behöva bry sig. Tyvärr så gör man ju det. Fast det är väl bra. Men ibland, ibland vill man bara bort.

Inte bort från jorden eller så. Men bara vara någon annanstans för ett tag och sedan komma tillbaka. Hjälp bah, vad tragiska jag låter. Men det känns som att inte av det som behöver göras någonsin tar slut. Varför är det alltid så? Det som amn gärna behåller länge ser till att försvinna snabbt och det som man helst av allt vill ha bort klamrar sig fast.

Men snart får jag åka bort. I två veckor. Med mina kära. Det blir underbart!