DANCING IN THE DARK

Sorry om jag tjatar om denna Springsteen. Men han är bara så förbannat bra! For tillbaka en bit i tiden för en stund sedan. Till andra gången jag såg honom. Första gången var på Ullevi i Göteborg och andra var på Stadium i huvudstaden. Har fått uppleva E street och Bruce i både vått och torrt nu. Gången då de spelade på Ullevi var det strålande sol och vi kunde sitta på asfalten hela dagen då vi köade. Då tyckte jag att det var olidligt varmt och hade kunnat döda för en skvätt regn. Förra gången var helt annan. Då stod vi i ösande regn hela dagen! Det var kallt, blött, fördjälvligt, och jag hade dödat för en ynka liten solstråle.

Det är helt otroligt att man faktiskt klarar av att stå rakt upp och ner så länge som vi gjorde. Klockan 9 var vi utanför Stadium och fick en plats i kön. Jag hade nummer 363. Det var alltså 363 personer före mig. Så stod vi fram till ca 19.00 då vi började bli insläppta. Kämpade för platser långt fram, vilket vi fick (se bilden med röda pilen, där stod vi! Den är dock från andra konserten samma helg då vi stod på lektaren). Man är helt slut i kroppen och kan knappt tänka på att man har minst 3 timmar av hoppande och skrikande framför sig. När musiken börjar spela och jublet höjt glömmer man allt. Ut kommer Nisse, Max son, Susie, Stevie. Sedan Clarence tillsammans med Bruce. Då existerar inget annat än nuet. Ett ord: Legendariskt!

Pappa har sedan min födsel lyssat på Springtseen. Dagar in och ut har jag stått ut med honom ylande i högtalarna. Det tackar jag stort för idag. Har inte alltid tyckt att han varit bra, det kom efter första konserten. Bang! Sen var jag fast. Och idag lyssnar jag frivilligt.

Den helgen fick jag även spendera tillsammans med två av mina bruttor! Vi hade himla roligt och det ska vi göra om någon gång.

Ha en fortsatt fin Måndag och se till att lyssna på just den musik som får dig på gott humör!