När jag kom hem från lule en dag kom mamma med ett tråkigt och chockande besked - Min sköldpadda hade dött. Helt oväntat. Jag var inställd på att Aragonia (tro det eller ej, men det var så hon hette) skulle hänga med mig ett tag till och hade redan planerat hur jag skulle få med henne till stockholm när jag gått ut. Men det är visst så att sköldpaddor också ger sig tillslut och säger adios till jorden och hello himlen. Gud hade tydligen planer för henne där uppe. Samtidigt tror jag ändå att hon har det bätte i himlen eller vars hon nu är. Jag menar, hur roligt kan det vara att sitta i en glasbur hela livet?

Här har vi skönheten




/ann-sofie